Jag lever upp till tragiskt.
Detta är inte sant. Jag känner mig som en påse potatis. Att vakna mitt i natten av att gråta är ingen höjdare direkt.. Jag älskar ju dig, hur ska jag klara av att leva resten av mitt liv UTAN dig??? Utan att höra din röst och kyssa dina bedårande läppar. Utan att ta på din vackra kropp och se in ni dina ögon... Satan vad detta gör ont!
Nu känns allt ännu mer piss. JAG TÄNKER PÅ DIG HELA TIDEN! Älskling varför blev det såhär? Jag vill inte, vill inte. Jag vill vara hos dig. Jag vill känna dig ligga bakom mig i soffan och se på simpsons. Jag vill lägga mig tillsammans med dig. Pussa dig god natt som jag alltid gjort. Och v eta att jag kommer vakna upp brevid dig. Jag kommer aldrig känna det. FAAAN!
Välkommen till min nya blogg!
Ja detta var min blogg... haha!
