I loved you first..
Kan ju såklart inte sova. Har varit trött hela dagen men väl när jag ska sova kan jag inte! Dumma värld.
Jag hittade låten! Som jag inte kom på vad den hette. Den låten jag lyssnade på i bilen hem efter ett förfärligt "break up". Och grät, och grät. Den natten kunde jag inte sova. Tårarna höll mig vaken allt för länge. Det var ju skola dagen efter. Hur skulle jag palla? Men tillslut slocknade jag äntligen. Men det var inte många timmar det varade. Knallade upp till övervåningen och mitt ansikte var hemsk, rödfläckigt och svullna ögon. Det hjälpte ju inte direkt. Tår efter tår efter tår sprutar ur mig, kunde inget annat än kolla mig själv i spegel och säga i huvudet. Varför, varför, VARFÖR? Har aldrig varit med om den smärtan i hjärtat. Så trasig, så förstörd. Dagarna kändes som år och veckorna som årtionden. Skulle det aldrig försvinna? Hatade skolan, maten, ensamheten, tågen, musiken, mitt rum, mobilen och le. Fanns det något att vara glad för? Det enda som fick mig att må bra och tänka på annat var träningen, mamma och sömnen. Rasade i vikt fort och ohälsosamt. Månaderna gick och du gjorde mig förvirrad och sårad. Gick ju inte att undvika någon man älskade så mycket. Ville ju bara ha tillbaka honom trots allt han gjort mot mig. Kunde gå över eld och vatten om det var så. Men kniven i hjärtat stack bara ännu längre in. Mornarna var värst och kvällarna. På kvällarna kom smsen. Det känns så tomt utan dig. Känns som det fattas någon här i soffan. osv. Sluta förstör mig!
Tiden läker sår, inte sant? Det gör det faktiskt. Tack gode gud.
om tiden har läkt dina sår, varför ens lägga ner tid på att göra ett inlägg om någon du har kommit över?
